Julen är över!

Det var julen 2009. Här går det undan! Vi började firandet lillejulafton hos pappa o Gunnel. Christofer var också med liksom min bror. Massa god mat som vanligt. Och man äter för mycket av allt. Som vanligt. Barnen hade ingen större aptit denna dag (jämfört med årets övriga dagar) utan försökte mest få tiden att gå tills det var dags att dela ut julklapparna. De verkade helnöjda med alla fina paketer och sysselsatte sig sen hela kvällen. Vi gamla spelade lite spel också. Barnen och Mattias sov hos mig och på julaftons morgon öppnades ännu en omgång julklappar. Dem som kom från mormor och Gert. På eftermiddagen gick barnen till C medan brorsan och jag blev upphämtade och körda till min moster och där väntade ännu mer mat och ännu fler julklappar. Jag fick bl.a ett Wii Fit Plus så nu ska här tränas!!! Avslutade kvällen med julklappsspelet. Himla trevligt!

Juldagen blev en effektiv dag för mig även om kroppen egentligen bara ville sova. Åkte först till sjukhuset för att hälsa på min älskade farmor. Lunch (läs julmat) hos pappa och sen kom Wilmer hit och vi fixade en massa på hans rum. Satte upp hyllor och gjorde fint i lådor och på hans skrivbord med alla nya grejor han fått. Lade lite pussel och hade jättemysigt. En sväng till återvinningsstationen hann vi också med innan han skulle hem igen till C. Tillbringade hela kvällen i soffan för att titta på Vänner.

I morse knallade jag till gymmet för att springa och styrketräna lite. Så skönt!!! Förstår varför så många har som nyårslöfte att gå ner i vikt. Det är ju hemskt vad svullen man kan känna sig av all julmat och choklad och julmust mm. Nu ska det väck! Har även tränat på mitt Wii Fit en stund idag. Yoga är jobbigt! Särskilt när man är vig som ett kylskåp... Ledig hela nästa vecka och det känns sååååå ljuvligt!

Vinterland

Detta är mina barn. Jag hade nästan glömt hur de såg ut för sedan det började snöa i tisdags har jag knappt sett röken av dem. Varje ledig stund har de rullat runt i snön, skottat gångar, byggt igloos och åkt pulka. Det var 2 år sedan de lekte i snön och det märks att de saknat den. Det har snöat oavbrutet i flera dagar och det är inte helt lätt att ta sig fram. Idag plumsade vi upp till morfar och Gunnel och stundtals hade vi snö upp till rumpan! Vägarna var täckta av hårt packad snö och det är en ovanlig syn här nere i Skåneland. Oftast hinner det töa till slask innan det landat på marken. Föredrar som det är nu faktiskt (om jag måste välja...). Och för barnens skull hoppas jag att det får ligga kvar till julafton i alla fall. För min egen skull hoppas jag att någon snäll varelse skänker mig en flygbiljett till varmare land där man slipper thermobyxor, raggsockar, halsduk och kalla fötter. Vill ha bikini och flipflop. It´s that simple!

Första snön

Idag traskade barnen och jag upp i byn för att köpa en gran. Det blev en riktigt stilig en. Och för en gångs skull inte för stor heller. Barnen bar den hela vägen hem och vi klädde den direkt. Den blev så fin så fin så fin. Årets färger blev röd/guld med lite inslag av handgjorda smällkarameller och annat "fint" från skolan. En hel del choklad hängde vi också i den och nu får vi se om barnen har ärvt mitt beteende vad gäller sånt... När jag var liten och det var julafton var de flesta chokladklockorna redan uppätna. Måste ha varit tomten som smugit omkring där på nätterna?!

Nu känns livet mycket enklare och jag ser fram emot julen och nyår, men jag kan inte låta bli att tänka på vad vi gjorde för ett år sedan. Lussefirande i vita lakan o 30 graders värme. Visumresa till Kuala Lumpur. Hemma på Lanta igen på lillejulafton som vi firade med Månssons hos Kenneth o Frida. Niklas vurpa på moppen med sårig tå som följd. Vår första thaikurs avklarad. En halvmeter hög plastgran som vi klädde så fint och långa sköna bad i hav och pool. Och nu tittar jag ut och ser att marken är vit. Barnen är ute och rullar sig i första snön och jag har inte hjärta att kalla in dem bara för att de ska sova. Det gäller att passa på för vem vet hur länge vi får behålla snön.

Vänner!

Mina nya vänner heter Monica, Rachel, Phoebe, Ross, Joey och Chandler. De är helt fantastiska! Den amerikanska serien Vänner måste vara världens bästa serie!

Rachel är en bortskämd, modeintresserad servitris som lämnar sin blivande man vid altaret och flyttar in hos barndomsvännen Monica. Blir sen tillsammans med paleontologen Ross som dumpats av sin första fru Carol eftersom hon träffar Susan... under tiden som hon väntar Ross barn. Ross gifter sig senare med Emily men säger fel namn vid vigseln. Under det bröllopet blir Ross syster Monica, kocken, och den ständigt skämtande Chandler tillsammans. Joey är den italienskättade såpoperaskådisen som är en riktig casanova. Äter alltid och är inte alltid snabbtänkt. Phoebe med sin svåra barndom och eländiga upplevelser ser ändå allting positivt och arbetar som massös. Spelar sina egna låtar på fiket Central Perk där vännerna oftast hänger. Det finns ju hur mycket som helst att berätta och man måste inte se alla avsnitten för att hänga med. Men de blir bättre ju mer man lär känna dem. Se den om du inte redan gjort det!!

Har köpt säsong 1 och den tog inte lång tid att plöja igenom. Har även lånat säsong 2, 3 och 4 av en arbetskamrat. Börjar snart på 4:an... Jag sitter här helt själv och skrattar högt. 10 säsonger finns det och när jag sett alla kommer jag nog att börja om från början igen.

Gör en liten undersökning nu här på bloggen. Rösta på den DU tycker mest om!!

Popeye

Mitt liv är så oerhört komplicerat just nu. Om det skulle stämma att man går starkare ur varje kris och prövning så borde jag snart vara en Karl-Alfred fullproppad med spenat...

Full aktivitet

Lite bättre humör idag...

Rivstartade dagen med att sätta igång diskmaskin och tvättmaskin. Sen skrev jag en hel massa julkort och barnen hjälpte mig med sina autografer och att sätta på klistermärke och frimärke. Det gick som en dans! Nästan soligt ute och vi knallade upp i byn till pappershandeln. Behövde fler julkort och fixade dessutom ännu en julklapp. Perfekt! Träffade på min kusin och hennes två barn och så bestämde vi att en fika på Centrum skulle sitta fint. Kaffe o en räkmacka (som Anton åt det mesta av...) slank ner och sen traskade vi hemåt igen. Ett halvgammalt bröd skänkte vi till ankorna vid dammen på baksidan av lägenheten. De var inte särskilt hungriga men barnen var nöjda ändå. Rosiga om kinderna satte vi sen igång en lussekattsdeg på jäsning.

När lussekatterna var klara åt vi några stycken direkt och resten åkte i frysen. Sen väntade nästa projekt. Uppsättning och inkoppling av tv + video på Wilmers rum. Hej hopp, fram med borrmaskin, pang in med mollypluggarna och där satt tv:n! Duktig jag. Sen tappade jag ett videoband i golvet. Ajöken med Shrek. Tog den nästbästa filmen - Stuart Little. Jaha, den åt videon upp. Wilmer önskar sig en ny video i julklapp... Hade i alla fall en tv-antenn och jag ställde in alla kanalerna - SÅNT klarar jag av. Nemas problemas! Skönt att ha något att göra och slippa TÄNKA så mycket.

Middagen är avklarad. Enkelt och bra. Kassler och ris. Gjorde en brun sås. Wilmer gnällde och sa att han ville ha svampsås utan bitar. Sa att den bruna såsen var svampsås utan bitar.... Han smakade och sa: "Jaaaaa, vad god den är!" Lättlurad.

Nu har det gått en halvtimme sen vi åt så som på en given signal är Anton hungrig igen... nu blir det risgrynsgröt och saftsoppa. Matkontot ökar med 500% varannan vecka!! Som de äter de där ungarna! Får väl se det som ett gott betyg på min matlagning!?!!?

En ocean av känslor

Hela mitt inre glöder av känslor för tillfället. Antingen är jag långt nere i träsket eller så svävar jag i det himmelsblå. Det finns liksom inget mellanting för mig ( manodepressiv är nog den närmaste diagnosen ). Varför kan jag inte hålla en jämn nivå på mina känslor? Det hade ju varit så mycket lättare! Humöret pendlar hej vilt och det kan vända flera gånger om dagen. Det finns så otroligt mycket som jag är förbannad på nu. Skulle vilja skrika och gala åt folk som gör mig illa. Såna som inte kan stå för vad de gör och säger. Såna som fullständigt skiter i hur andra har det. Såna som bara stjäl energi. Såna som... ja... de vet nog vem de är. Blääää!! Problemet med mig är att jag VILL skita i allt sånt men jag kan helt enkelt inte bara stänga av mina känslor. Jag blir så grymt besviken alldeles för ofta. För att jag vill tro gott om folk men hur ska jag kunna göra det när de ständigt bevisar motsatsen?!

Samtidigt skulle jag vilja krama alla som gör mig glad. Det finns en handfull människor som jag känner fullaste förtroende för och känner att jag kan berätta allt för. Som verkligen lyssnar när jag behöver prata och ger mig goda råd. Som genom att bara finnas där gör att jag orkar med mina ibland jobbiga vardagar. För det ska jag säga er att det är inte det lättaste att gå igenom en skilsmässa. Man blir varse om vem som är ens riktiga vänner. Och det är inte angenämt att plötsligt upptäcka att det man byggt upp under många år bara var en fasad. En yta som spricker och aldrig går att laga. Idag är en riktig nere-dag. Det puttrar, bubblar och fräser i magen av avsky, ilska, besvikelse, nederlag och ensamhet. En sån dag då jag mest tycker synd om mig själv. Antagligen är denna känsla ett minne blott när jag vaknar i morgon bitti. Inget jag kan göra något åt. Jag måste helt enkelt bara låta var sak ha sin tid. Det enda jag kan göra är att FÖRSÖKA hitta på saker att göra för att slippa känna efter. Därför har jag handlat idag så att jag och barnen kan baka lussekatter i helgen. Fy f-n vad saffran är dyrt i år!

Så till er som har vänner som skiljer sig vill jag bara ge ett gott råd - var precis som vanligt! Man måste inte låta bli att bjuda den ene på fest bara för att den andre ska dit. Låt dem själv avgöra om de vill gå på samma fest.....

Lite nostalgi

Hittade en låda med gamla foton... Här är ett på mig där jag är kanske 5-6 år. Lade in det på facebook och fick höra att Anton och jag är väldigt lika. Inte vet jag. Kanske lite. Vad tycker ni?

Lägger in några andra foton i mitt webbalbum också. Tjingeling!

Juletid

Veckan har varit hektisk! Tack och lov hade jag ju en facebookfri vecka ( och det gick jättebra! ) så det sinkade mig inte ett dugg. Jag har varit i Ullared o shoppat, i Malmö centrum och shoppat och igår hann jag även med att shoppa på Bo Ohlsson! Inte många klappar kvar att handla nu. Aldrig i världshistorien har detta hänt mig. Nästan alla är inslagna i papper också. Så skön känsla det är. Visserligen ekar det i plånboken nu och det lär bli makaroner ganska många kvällar fram till nästa lön men det kan jag stå ut med. Tror även att barnen är nöjda med det, bara det finns ketchup.

Lite julpyntande har det också blivit. Det är så mysigt att tända levande ljus. Enda positiva med denna årstiden... Hittade lite fina saker på Butik Torsvik också ( www.butiktorsvik.se ). En jämnårig f.d. fotbollskamrat som startade en butik utanför Skivarp för 4 år sedan. Nu jobbar min kusin också där. Där finns ju hur mycket saker som helst! Massor av presentartiklar, tomtar, te, skorpor, smycken och gud vet allt. Det är nog en sån butik som man kan åka till ofta och ändå hitta nya saker varje gång. Himla trevligt och jag kan absolut rekommendera ett besök där!

Idag kom Christofer och barnen och familjen Månsson på lite glöggmys. Jag hade svängt ihop en kaka som jag aldrig bakat förut och den verkade bli godkänd. Det som blev över åker med till jobbet i morgon. Jag kan inte låta bli att äta om den står kvar här hemma och det är ju inte riktigt bra. Bättre att bjuda bort den. När vi var uppvärmda traskade vi upp i byn för att gå på julskyltning. Det är egentligen ingen höjdare här i Skurup. Inte mycket att titta på. Men det var härligt väder i alla fall och vi träffade några bekanta på vår väg som slutade på pizzerian. Beställde lite mat att ta med hem. Anton ville ha kinamat sa han - vilket betyder att han vill ha köttbullar med pommes från kinarestaurangen. Det var en trevlig eftermiddag/kväll med 4 totalt utflippade, busiga ungar... Att de orkar! Jag är i alla fall helt slut i rutan och nu är det läggedags. Tror jag ska låta barnen sova i min säng i natt. De tjatar så om det.

GODNATT!

Ullared!

I förra veckan blev det hastigt och lustigt bestämt att jag, Jenny och Åsa skulle shoppa loss i Ullared! Det var ett tag sen jag var där och efter de roliga tv-programmen från Gekås så var vi bara tvungna... Hela grejen med att åka till Ullared är så kul. Det är inte bara shoppingen som hägrar utan även bilresan, lunchen, kryssandet mellan småbutikerna utanför, att titta på andra tosingar som springer runt o plockar ner i vagnen och kampen om det längsta kvittot. Wow! Tror att många som inte varit där har förutfattade meningar. Jag har varit där med mina föräldrar när jag var liten och tyckte bara det var jobbigt och tråkigt (men vilka barn tycker det är kul att handla kläder?). Jag har varit där som vuxen innan jag fick barn. Jag har varit där med barn i magen, med barn i vagn och nu som vuxen med barnen lämnade hemma. Så jag har sett många förändringar genom åren och alla har varit till det bättre. Man kan knappt tro att det är samma affär som när jag var liten! I love it!

Halv sex lämnade vi i alla fall Skurup och 2 tim senare var vi framme. Nästan inga bilar på parkeringen och knappt någon kö. Vi greppade vars en kundvagn och sen körde vi gång upp och gång ner i drygt 3 timmar. Min vagn var överfull medan de andra tog det lite lugnare. Fixade en hel del julklappar och kläder till barnen. Lite tomtar och julstjärnor fanns det också plats till. Och så det obligatoriska: Plastpåsar, plastfolie och schampo. Vågar inte berätta vad notan slutade på... men kan ju säga som så att jag aldrig handlat för så mycket förr i Ullared. Men det dröjer tills jag är i klass med Rose-Marie o Kjell.

Vi lyckades inte hitta och fotografera Morgan på lagret men Jenny nöjde sig med ett foto på Ghassan i korvkiosken och Boris, Gekås VD. Åsa och jag höll oss i bakgrunden då.

Det blev en god lunch tillsammans med min moster o kusin ( som oxå hittat dit ) och många glada skratt. När de två sen begav sig in på Gekås efter en vagntömning så klämde vi in oss i Åsas bil. Det var TRÅNGT, men inte så trångt att vi inte kunde stanna på Center Syd och handla upp de allra sista slantarna. Vi var hemma i Skurup vid halv fem redan och vilken trevlig dag vi hade! Tack Jenny o Åsa för en superdag. Det gör vi väl om?

Facebook...

Denna veckan ska jag utföra ett experiment. Eller ett test kanske man ska kalla det? Jag är, precis som många andra, fast i facebook-fällan. Åtskilliga gånger varje dag är jag där inne o kollar allt som händer med mina nära vänner, ytliga vänner, familj och andras vänner. Från det att jag kommer hem efter jobbet är jag inloggad tills jag går och lägger mig. Helt tosigt för jag får ju ingenting gjort! "Ska bara kolla lite"....

Det lustiga med facebook är att ju mer aktiv man själv är desto mer är där att göra. Om man kommenterar andras status och uppdaterar sin egen status ofta så är det många som kommenterar tillbaka och det måste man ju svara på.. Herregud! Det finns ju förstås en del roliga applikationer som man låååånga stunder kan sysselsätta sig med; spel, quizzer och sånt. Beroendeframkallande.

En del av mig tycker att facebook är positivt. Man hittar gamla vänner som man inte sett på många år. Man pratar med folk som man normalt aldrig pratar med. Det är så lätt att skicka ett litet "hej, hur är det?" på chatten. Såna som man ALDRIG skulle bara lyfta luren och ringa till. Världen öppnar sig på nåt enkelt sätt.

Det finns såklart mycket negativt också. Dels att det snor en hel del tid och dels att man ibland vet LITE för mycket om folk. Jag kan t.o.m. känna avundsjuka ibland: "Jaha, ska den träffa den? Varför inte jag?" osv. Skickar man ett mail till någon som inte svarar trots att man ser att de är Online så börjar man fundera på varför han/hon inte svarar och inbillar sig en massa strunt.

Alltså ska jag denna veckan klara mig helt utan Facebook! Hur det ska gå vet jag inte. Men jag vet att det finns så mycket jag borde göra istället för att sitta o glo på datorn hela kvällarna. Vindruvorna i uterummet måste beskäras, det ska julpyntas, storstädas, handlas julklappar, putsas fönster osv. I kväll lämnar jag barnen och sen ska det fejas hela veckan lång!!! Börjar med julhandlandet i morgon - Ullared väntar :-)

Så till er som är kvar på facebook - jag kommer tillbaka! Troligtvis till helgen.

Gamla minnen

Satt och funderade på gamla barnprogram, julkalendrar och andra kära minnen från barndomens dagar. Vilken massa fantastiska program vi växt upp med om man jämför med dagens ofattbart våldsamma, stela och fruktansvärt tråkiga tecknade serier. Pokemon, Bakugan, Ben 10 och alla sådana där japanska manga-teckningsstilar. Förstår mig inte alls på dem. Har väl heller aldrig brytt mig om att förstå dem. De tilltalar mig inte alls. Jag vill ha Trolltyg i Tomteskogen med Fjant, jag vill ha Humle o Dumle i kapten Bäckdahls skafferi, Drutten och Gena, Anita och Televinken men framförallt de tre äpplen höga blå smurfarna. Tror nog att jag skulle kunna tralla med i Hallonsaft och andra visor fortfarande. Som jag älskade/älskar smurfarna! Vill ha repris på tv!

Julkalendrar kan jag inte minnas så många. Tror att jag nog sett de flesta fram till 13 års ålder men att jag inte direkt kan komma ihåg om de varit just julkalendrar eller bara vanliga barnprogram. Albert & Herbert kommer jag ihåg i alla fall! De var ju urkul!

Har några frågetecken som ni kanske kan hjälpa mig att räta ut. Julkalender eller "bara" barnprogram?

* Teskedsgumman
* Från A till Ö ( med Hedvig och Ugglan )
* Något som handlade om små troll på en gård..?
* Någon som bodde i en svamp ( kanske samma som ovan? ) och sov i en konservburk..
* Fem myror är fler än fyra elefanter
* Visst har Staffan och Bengt gjort något barnprogram?
* Lillstrumpa och Syster Yster ( jag var nog på gränsen till för gammal då )
* Vilse i pannkakan tror jag bestämt något hette.

Kan nog hålla på och rabbla hela natten men det räcker så här. Hoppas få svar på lite titlar och vad det var för typ av program. Så hjälp mig lite nu, tack!

Ska jag eller ska jag inte?

Jag får väl sälla mig till dem som måste prata svininfluensa. Jag är så TRÖTT på att höra detta eviga tjatande för jag tillhör dem som rycker på axlarna åt alla influensor som härjar varje år. Alla andra sjukdomar också för den delen. Blir man sjuk så blir man sjuk anser jag. Risken att dö är ju ändå rätt liten... Just i år måste jag välja: Spruta eller inte spruta? Varför måste jag välja?? Tycker inte alls om att ta sådana beslut. Men eftersom jag inte är "rädd" för att bli sjuk så har jag sagt nej till vaccinet hela tiden. Fram tills jag fick papper hem i postlådan förra veckan. Barnen blev erbjudna vaccination i skolan för länge sedan och när vi fick papper om det var det ingen som visste något om biverkningarna. Då kändes det mer skrämmande med en spruta än själva svininfluensan. Men nu vet jag inte längre. Jag är riktigt kluven. Chansen för barnen att vaccineras är förbi ( nåja det kanske skulle gå att ordna om man ville ) men nu måste JAG bestämma mig. Det skulle ju vara lite av dubbelmoral om jag tar sprutan men inte barnen... Usch! Varför kan man inte bli tvingad i stället? Och med mitt just nu urkassa immunförsvar skulle säkert en vaccination slå knock-out på mig. Det skulle jag inte orka med... Men samtidigt är det ju faktiskt inte bara för min egen skull utan lika mycket för andras skull. Jag är ju inte den som stannar hemma för minsta lilla snörvel ( för då skulle jag ha varit hemma i 8 veckor nu... ) och man kan ju hinna smitta hur många som helst under tiden. Kvittar nog hur man gör - det kan bli fel vilket som. Känner jag mig själv rätt så kommer denna veckan att gå utan att jag tar tag i saken och sen slipper jag tänka mer på det. Får hoppas att jag redan fått min beskärda del av sjukor denna hösten!

Ont ont ont

Oj vad fort denna veckan gick då. Snart fredag och inget bloggande sen i söndags. Det har varit mycket aktivitet varenda kväll och det är så skönt! Måndagkväll kom jag hem sent från jobbet. En kollega var sjuk och pga månadsbokslut så hoppade jag in och gjorde en del av hennes jobb. Därför hann jag inte riktigt med mitt eget. Stannade gärna kvar och gjorde färdigt det jag skulle. Tänk att bara lite MER jobb gör att jag trivs jättebra!! Har länge trott att det är jobbet jag är trött på när det egentligen är avsaknaden av jobb jag tycker är skit. Önskar bara att jag kunde få fler arbetsuppgifter. Inte bara när andra är sjuka.

I tisdags var det träning på schemat och jag tog nog i LITE för mycket för det var ju en hemsk träningsvärk jag fick! Att jag sen slarvade med stretchingen gör ju inte saken bättre. Den är så viktig ju. Ajabaja. Skärpning! Jenny o jag beställde vars en sallad som vi mumsade i oss här hemma hos mig. Lite te och en massa prat. Vi får ju inte vara sociala på Skanem så då får man ses på kvällarna i stället. En trevlig kväll.

Igår hade jag 4 tjejer på besök för att planera in en vårfest. Det brukar ju bli en fest varje år och så ska det bli även 2010. Nu ska det bokas lokal, fixas musik och mat, ordna buss, inbjudningar och snapsvisor med mera! Oh lalala vad kul och vad bra att vi är många om det. Jag bjöd på min favoritthairätt kyckling med cashewnötter och en nybakad kaka. Så kul att träffa alla härliga tjejer!

Efter dagens arbete stack vi, Jenny o jag, direkt till gymmet igen. Kan berätta att nu har jag ONT i kroppen. Måste investera i ett par ordentliga skor. Får så ont i fötterna och knäna. Det är så illa att jag fick slänga i mig en värktablett och har sedan kl 19 bara legat på soffan och degat. Fysiskt helt slut! Så nu säger jag godnatt. GODNATT!

Idol 2009

Nu måste jag bara diskutera lite om Idol! Såg inte så mycket av programmet i början av säsongen. Någon enstaka audition med en massa typer som trodde de kunde sjunga... Nu är jag helt såld. Programmet blir ju bara bättre och bättre! I fredags fick jag ordentlig gåshud av Eriks framträdande trots att det är en låt jag aldrig gillat. Han är ju en gudagåva röstmässigt. Blir bara bättre och bättre och just nu hoppas jag att han vinner hela skiten! Heja heja!

Äntligen åkte Rabih ut - fattar inte hur han klarat sig så länge. Kanske många småtjejer som tycker han är snygg? Inte vet jag men sjunga kan han inte! Mariette är väl duktig men kan redan allt verkar det som. Hon klarar sig på egen hand tror jag. Tove: Sockersöt 16-åring som ger mig rysningar i kroppen när hon klämmer i ordentligt i låtarna. Mysiga rysningar!

Reza har också en speciell och härlig röst men gör konstiga låtval tycker jag. Härligt röda "lappar", haha.

Calle blir jag inte riktigt klok på. Hmm... han har ju en grym röst men jag ser inte honom som någon med star quality.

Och så till sist - Eddie. Du är välkommen hem till mig precis när du vill! Utseendemässigt min drömkille!!! Bara smälter... suck... får nog slänga in en röst till honom nästa fredag så han får stanna kvar någon vecka till bara för att jag ska ha något att titta på. För det känns som om han hänger i riskzonen nu när Rabih åkt ut. Tyvärr är det nog hans tur om han inte får till ett kanonnummer.

Vad tycker ni???

Tjillevippen

Julbak i november!

Igår tjuvstartade vi julen. Det blev minsann pepparkaksbak på Enskiftesgatan! Råkade nämligen springa förbi kyldisken på ICA häromdagen och där låg ju pepparkaksdegen färdig och kallade på mig. Dessutom var båda barnen sjuka igår - Anton hostade rejält och Wilmer hade ganska hög feber som jag dämpade med lite piller. Så mellan febertopparna kavlade de deg och stansade ut roliga figurer. Kanske inte julmotiv direkt - dinosaurier, händer, fötter, motorcyklar och hajar - men några gummor, gubbar och grisar blev det. Och degen är ju sååå god så det blev inte jättemånga färdiga kakor men det kvittar ju. Mest lite tidsfördriv. Jag blev riktigt sugen på att få pynta med ljusstakar och tomtar men jag får väl tåla mig några veckor till. Jag älskar julen och skyndar mig att pynta och låter det stå kvar så länge som möjligt.

Mitt stora dilemma i år blir var jag ska ställa julgranen!?!

Och så går det upp och så går det ner

Svängiga dagar var det här. Har, som ni säkert vet, haft lite tråkigt på mitt jobb ett tag. För lite att göra. Understimulerad som det så fint heter. Jag måste ha mycket att göra för att fungera. Det betyder inte att jag stressar utan jag kallar det för att ha många järn i elden. Många bollar i luften. Eller vad man nu vill kalla det. Mestadels handlar det om positiva bollar - inte alltid dock. När alla dessa bollar hamnar på rätt plats så ger det mig en härligt upplyftande känsla av att kunna prestera. Att klara av något. Att känna sig betydelsefull. Inte bara glida runt och vara "ingen". Jag vill vara "någon". Någon som folk minns. Någon som folk uppskattar för den man är. Någon som vill hinna uppleva så mycket innan det är för sent. Sån är jag. Få lite bekräftelse och ett uppmuntrande "f-n vad du gjorde det bra" eller "klart du ska våga" eller "du gör helt rätt" och framförallt "tack för hjälpen". Såna enkla meningar att säga men ändå så svårt i detta samhälle. Har nu haft 2 fullmatade dagar med sådana uttryck sagda till MIG. Lilla MIG. Och dessutom på jobbet! Hallelujamoments! Så trots en envis hosta, en hostig son och en febrig son så sitter jag nu här hemma och ler och gläds åt livet och alla dess utmaningar. Natti natti på er allihopa! Njut av livet och slösa inte bort tiden med att grubbla på en massa. Positive thinking!

Stress och dötid

I måååånga månader har jag haft det oroväckande lugnt på jobbet. Rullar tummarna ett antal gånger om dagen, trots att jag den senaste veckan fått lite nya arbetsuppgifter. Tiden blir sååå låååång när man tittar på klockan hela tiden. Sitter och räknar minuterna tills klockan slår halv fem. Måndag till fredag. Har minus på flexen sedan 1,5 år tillbaka. Finns ju ingen chans att jobba upp den på plus. Det går ju inte att bara sitta av tiden där!

Men så idag hände det otroliga - jag fick stressa!! Hade nästan glömt hur det kändes. Så här i efterhand när adrenalinet lagt sig lite så känner jag mig nöjd och tillfreds för idag har jag UTRÄTTAT något på jobbet. Något VIKTIGT t.o.m. Intalar jag mig åtminstone. En halvtimme innan hemgång fick jag göra en akutbeställning till en kund som haft ett litet uheld på sin arbetsplats. Ringde leverantören och åtskilliga samtal till Posten och taxifirmor och Ulrika fick ta några samtal. Allt för att dessa artiklar skulle finnas i Motala i morgon kl. 9.00. Vår kontakt hos leverantören fick därför också jobba övertid (kanske inte jättepoppis men jag är ofantligt tacksam för detta!). Hej, vad brått det blev med allt. Och tiden rann iväg fortare än kvickt. 45 minuter efter att jag skulle hämtat barnen fick jag ringa fritids och be dem skicka iväg ungarna till mitt jobb. Dålig mamma. Bra Skanemanställd. I morgon blir det spännande att se om dessa artiklar dyker upp i tid. Och på rätt ställe. Kanske blir det ett riktigt antiklimax? Just nu njuter jag i alla fall av att jag och Ulrika "nog" fixade detta medan alla andra satt hemma och pustade ut efter sina 8,5 timme på jobbet. Intjänad flex +1 timme............ men fortfarande minus.

Ännu en helg borta.

Vad det är härligt med helg! De är alldeles för korta bara. Hela veckan har jag bara slappat här hemma. Inga barn. Inget syskonbråk. Lugnt och skönt. Vissa kvällar alldeles för lugnt för mig. Har haft lite myror i benen måste jag erkänna.

I onsdags kom min kompis Camilla och hälsade på. Hon bor med sin familj uppe vid Vänern och det blir tyvärr inte så ofta vi träffas. Men ändå är det så lätt att prata med henne och det känns som om det var igår vi pratade. Beställde hem mat och snackade skit hela kvällen. Bara hon och jag. Härligt!

I fredags stämplade jag ut lite tidigare än vanligt och gjorde en massa ärenden och hann även med ett besök hos frissan. Det blev inte som jag tänkt mig men det växer ju ut igen. Inget att hänga läpp över. Värre saker har hänt. NOT!

Lördagen tillbringade jag med goa mamma på Entré i Malmö. Mycket shopping blev det, en god lunch och en stor latte innan hemfärd. Lite julklappar köptes och jag hittade mycket att lägga till på min önskelista. Lagerhaus är absolut en favoritaffär och presentkort där vore inte fel. Jag unnade mig själv bl.a en parfym från Dolce & Gabbana - 649 kr. Så mycket har jag aldrig gett för en parfym förr och kommer aldrig mer att köpa en så dyr parfym. Men gott luktar den! Nu varar den väl i 5-6 år...

När vi kom till Esprit fick jag tvinga mig själv att titta bort för då hade jag redan spräckt min månadsbudget och där brukar jag alltid hitta något jag vill ha.

Igår hängde jag på Ulrika o Ingvar på 70-talsfest i parken i Skurup. Mycket god mat var det och två liveband spelade. Inte min favoritmusik kanske men helt ok. En trevlig kväll som blev en sen natt/tidig morgon och idag är jag inte den piggaste varelsen på jorden, men har ändå varit social på ett tupperwareparty hos min moster i Skivarp. Nu har jag barnen igen i en vecka och det blir mys varenda dag för förra veckan saknade jag dem otroligt mycket. Tror att det var för att jag inte gjorde så mycket om kvällarna och hade tid att tänka efter. Får nog hitta någon hobby som skingrar tankarna. Skulle tro att mina pärlboxar åker fram nästa vecka när jag lämnat barnen igen. Så om någon vill göra lite smycke så är ni välkomna hem på lite hobbyverksamhet, kaffedrickande och socialt umgänge. Min dörr står öppen!

Kram på er allihopa!

Motion

Äntligen har jag blivit frisk från alla krämpor jag haft den senaste tiden - bl.a denguefeber och förkylning med en ilsken hosta. Nåja, lite hosta har jag kvar men den dämpar jag med medicin nu. Och är man bara frisk så är det gymmet som gäller. Jag har varit intelligent nog och utmanat en arbetskamrat ( men ev. blir vi flera arbetskamrater... ). Så till våren ska vi springa Blodomloppet i Malmö. Amatörer som vi är så tar vi "bara" 5 km-rundan. Det är ju inte så långt egentligen men jag är som en elefant på löpbandet! Däremot tycker jag det är väldigt skönt att få gå/springa på löpband med hög musik i öronen. Man behöver inte tänka på någonting. Bara tömma hjärnan efter en dags arbete. Härligt! Sen kan man ju lika bra passa på att lyfta lite skrot när man ändå är på gymmet. Det är inte så mycket med mina armmuskler så de ska tränas lite de också.

I övrigt kan jag berätta att min timme på gymmet idag är det enda positiva som hänt på hela dagen. En riktigt värdelös och supertrist dag har det varit. Men nu lägger jag den bakom mig och hoppas på lite optimism när jag vaknar i morgon. Då är det ju FREDAG!

Tisdagsmat

Visst är det svårt och faktiskt ganska trist att planera vad man ska äta? Själva matlagningen är rätt ok tycker jag. Det är ju bara det där med att komma på VAD man ska äta. Särskilt svårt är det med vardagsmaten. Varannan vecka är jag ju själv och behöver inte tänka på att barnen måste tycka om det jag lagar. Det utökar ju valmöjligheterna avsevärt. Därför blev det spenat och fiskpinnar till lunch idag. Till middag smällde jag till med en Kasnock´n! Det känner ni inte till va? En kompakt maträtt som består av spätzle, smält ost och stekt lök. Helt vegetariskt alltså och den lägger sig som en klump i magen. Äter det ofta i Österrike där det serveras direkt ur en stekpanna och med en enkel salladsskål till. Nu blir det inte riktigt samma känsla här hemma som när man sitter i en liten hütte på en alpsluttning och med en stor fin Gösser bredvid... men smaken är det inget fel på här hemma. Enda nackdelen är att det blir VÄLDIGT kletigt i köket när man gör spätzle. Eller så har jag bara fel teknik :-)


Recept? Javisst! Lägger det ute till höger på bloggen. Smaklig spis!

Prisjämförelser

Får nästan ångest varje gång det är dags att handla. Om det så är mat eller kläder till barnen eller om man ska ut och festa... Fasiken vad dyrt allting är här! Jag har inte riktigt vant mig vid de svenska priserna utan tänker fortfarande lite thai. Där åt man en supergod och alldeles lagom stor lunch för 8 kr. En flaska vatten kostade 1 kr. Båttaxi över till Lanta Noi kostade 2 kr.

I förrgår besökte jag en nybyggd mataffär i Skurup och blev överlycklig när jag hittade en god frukt, rambutan, som jag åt massor i Thailand. Jag plockade ihop några stycken i en påse och betalade för dem och allt det andra i korgen. När jag kom tillbaka till jobbet och kollade kvittot höll jag på att smälla av! De kostade 129 kr/kilo!!!! I Thailand kostade de 7 kr/kilo PLUS att de är mycket saftigar och godare där. Köpstopp!

Vintern närmar sig och därmed också dags att uppdatera barnens vintergarderob. Själv får jag gå i gamla paltor i år. So what? Stövlar/kängor och rejäla jackor ska inhandlas snarast. Suck. Varför ska de växa så mycket varje år?

Ut och festa gör man ju knappt längre. Att ta sig in till Malmö är ju inga problem. Värre är det när man ska hem... då är det taxi som gäller och det är ju billigt?!?! En gång tog vi taxi hem från Blentarp. 500 kr och då skämdes taxichaffisen när vi kom till Slimminge så han stängde av taxametern då...

Nä tacka vet jag Thailand i just jämförelsen av priser. Där behöver man ju heller inga vinterjackor :-)

När jag blir stor...

För många år sen hade jag vitt skilda drömmar om vad jag ville bli när jag blev stor. En vecka var det flygvärdinna, en annan vecka veterinär och en tredje vecka stod stridspilot överst på önskelistan. Yrke man kan "ta på". Något konkret och specifikt. Nu sitter man här 36 år gammal och är ingenting. En kontorsnisse som vänder papper hela dagarna. Jippi. I många år har jag trivts bra med det och lagt ner kraft och energi på det, men på sista tiden har det liksom mest känts dött att gå till jobbet. Allt man gör där känns meningslöst. Det är svårt att få nya arbetsuppgifter som man kan växa med eftersom ingen släpper vidare sina arbetsuppgifter. Själv är bäste dräng... Det gnälls hit och dit om att det "pratas" för mycket. Man får alltså inte längre vara social. Det som kallas frihet under ansvar har bara sopats under mattan och gör att det faktiskt inte längre är kul att gå till jobbet. Så mina tankar går nu tillbaka till tonåren där man stod och skulle bestämma sig för vilken väg man skulle gå. Should I stay or should I go? Man kanske skulle skola om sig? Det kan väl inte vara för sent? Jag har ju trots allt 30 år kvar att jobba, om jag har hälsan i behåll förstås. Men vad vill jag bli?

En liten dröm som jag har är att få jobba på ett sjukhus. Alla kontakter jag någonsin haft med ett sjukhus har varit positiva. Det ser så mysigt ut att få gå omkring i en vit rock och inneskor i långa och rena och vitmålade korridorer. Jag älskar att se på tv när det opereras! Det är ju riktigt fascinerande att se hur kroppen kan behandlas. Jag har aldrig någonsin jobbat eller ens praktiserat inom vården och kanske är det en falsk illusion jag byggt upp. Det är väl också därför jag tvekar. För OM jag skulle skola om mig och sen märker att det inte alls är något för mig - vad gör jag då? Jag är väl lite för feg för det antar jag och det lär nog stanna vid en dröm. Dessutom krävs det en del att sätta sig i skolbänken igen - både mod, kraft och ekonomi. Just nu har jag inget av det.

Nu är det klippt!

Igår blev barnen klippta. Anton ville bara toppa lite, för sist han klippte av mycket så skrattade alla barnen i klassen åt honom... Wilmer var lite modigare och ville ha kort hår. Jag tyckte väl inte att allt håret skulle bort så jag bad om lite längd men ändå kort. Kan inte vara lätt att vara frisör och få en sån förklaring?!? Jag tycker att det blev riktigt bra jag! Wilmer är inte av samma uppfattning och tycker han är skiiiiitful och det var inte så han ville ha det. Det var för kort runt öronen. Tur att det växer ut igen. Min lille 7-åring ser några år äldre ut nu! Hoppas han har en bra dag i skolan - armarna hängde låååångt ner mot marken i morse och pratet gick i moll när jag lämnade honom i morse för han hade fått för sig att alla skulle skratta åt honom idag. Ska jag vara ärlig så tror jag att mössan sitter på huvudet hela dagen.

Hemtrevnad

För er som inte vet så har jag flyttat till en bostadsrätt ( en fyra på 100 kvm ) i Skurup. Barnen har jag varannan vecka och det verkar faktiskt funka bra. De har aldrig varit så kramiga och goa som nu och verkar uppskatta all tid de får med mig. Dessutom är jag själv mycket piggare och gladare och orkar betydligt mer (förutom att jag just nu håller på att hosta ihjäl mig...).

Det finns en hel del att göra i lägenheten men jag lade allt krut på vardagsrummet först. Parketten slipades och jag målade taket, målade 3 väggar och fick hjälp av kompisar att sätta upp en tapet. Eller... ja hjälp... de gjorde allt. Det såg svårt ut med mönsterpassning så jag brydde mig inte ens om att försöka. Jag överlåter det till dem som är bra på det.

I helgen slet jag med att måla Antons rum. Jag har beställt en fotovägg till honom och de andra 3 väggarna skulle få färg på sig. Inte lätt att välja nåt som passar. Därför blev det en ljusgrön, Åhus Pärontoppsfärg som såg snygg ut. När jag målat allt kändes det som jag var på restaurang Macu Oriental.... nästan mintgrönt. Målade några mörkgröna vågräta linjer på ena väggen och sen höll jag tummarna för att Anton skulle gilla det. Det gjorde han! Nu är det bara fotoväggen som ska upp och sen måste det bli ett "litet" besök på IKEA. Det nya varuhuset öppnar idag i Malmö men jag tänker INTE köra dit denna veckan. Är säkert packat med folk där...

Alla andra större projekt får vänta, såsom måla uterummet, till våren. Nu vill jag ha lite lugn och ro. Lite pyntande blir det nog och snart är det jul! Måste bunkra värmeljus. Myspys.

Fortsättning kom!

Efter åtskilliga påtryckningar från diverse håll har jag nu beslutat mig för, och kämpat mig till, en ny blogg. Jepp, det stämmer. Vad den ska handla om får vi väl se - det händer en del saker i mitt liv och i mitt huvud i dessa tider och kanske blir det ett sätt för mig att bearbeta detta. Ska försöka vara lite spontan och impulsiv (vilket jag kan vara även till vardags) så ibland kan det säkert låta som om jag är fullständigt från vettet. Men oftast tror jag nog att jag är en alldeles normal och lagom mycket svensk. Så lägg till mig i morgonens slinga på internet så ska jag göra mitt bästa för att uppdatera så ofta som det bara är möjligt!

Kram på er!