Julen är över!

Det var julen 2009. Här går det undan! Vi började firandet lillejulafton hos pappa o Gunnel. Christofer var också med liksom min bror. Massa god mat som vanligt. Och man äter för mycket av allt. Som vanligt. Barnen hade ingen större aptit denna dag (jämfört med årets övriga dagar) utan försökte mest få tiden att gå tills det var dags att dela ut julklapparna. De verkade helnöjda med alla fina paketer och sysselsatte sig sen hela kvällen. Vi gamla spelade lite spel också. Barnen och Mattias sov hos mig och på julaftons morgon öppnades ännu en omgång julklappar. Dem som kom från mormor och Gert. På eftermiddagen gick barnen till C medan brorsan och jag blev upphämtade och körda till min moster och där väntade ännu mer mat och ännu fler julklappar. Jag fick bl.a ett Wii Fit Plus så nu ska här tränas!!! Avslutade kvällen med julklappsspelet. Himla trevligt!

Juldagen blev en effektiv dag för mig även om kroppen egentligen bara ville sova. Åkte först till sjukhuset för att hälsa på min älskade farmor. Lunch (läs julmat) hos pappa och sen kom Wilmer hit och vi fixade en massa på hans rum. Satte upp hyllor och gjorde fint i lådor och på hans skrivbord med alla nya grejor han fått. Lade lite pussel och hade jättemysigt. En sväng till återvinningsstationen hann vi också med innan han skulle hem igen till C. Tillbringade hela kvällen i soffan för att titta på Vänner.

I morse knallade jag till gymmet för att springa och styrketräna lite. Så skönt!!! Förstår varför så många har som nyårslöfte att gå ner i vikt. Det är ju hemskt vad svullen man kan känna sig av all julmat och choklad och julmust mm. Nu ska det väck! Har även tränat på mitt Wii Fit en stund idag. Yoga är jobbigt! Särskilt när man är vig som ett kylskåp... Ledig hela nästa vecka och det känns sååååå ljuvligt!

Vinterland

Detta är mina barn. Jag hade nästan glömt hur de såg ut för sedan det började snöa i tisdags har jag knappt sett röken av dem. Varje ledig stund har de rullat runt i snön, skottat gångar, byggt igloos och åkt pulka. Det var 2 år sedan de lekte i snön och det märks att de saknat den. Det har snöat oavbrutet i flera dagar och det är inte helt lätt att ta sig fram. Idag plumsade vi upp till morfar och Gunnel och stundtals hade vi snö upp till rumpan! Vägarna var täckta av hårt packad snö och det är en ovanlig syn här nere i Skåneland. Oftast hinner det töa till slask innan det landat på marken. Föredrar som det är nu faktiskt (om jag måste välja...). Och för barnens skull hoppas jag att det får ligga kvar till julafton i alla fall. För min egen skull hoppas jag att någon snäll varelse skänker mig en flygbiljett till varmare land där man slipper thermobyxor, raggsockar, halsduk och kalla fötter. Vill ha bikini och flipflop. It´s that simple!

Första snön

Idag traskade barnen och jag upp i byn för att köpa en gran. Det blev en riktigt stilig en. Och för en gångs skull inte för stor heller. Barnen bar den hela vägen hem och vi klädde den direkt. Den blev så fin så fin så fin. Årets färger blev röd/guld med lite inslag av handgjorda smällkarameller och annat "fint" från skolan. En hel del choklad hängde vi också i den och nu får vi se om barnen har ärvt mitt beteende vad gäller sånt... När jag var liten och det var julafton var de flesta chokladklockorna redan uppätna. Måste ha varit tomten som smugit omkring där på nätterna?!

Nu känns livet mycket enklare och jag ser fram emot julen och nyår, men jag kan inte låta bli att tänka på vad vi gjorde för ett år sedan. Lussefirande i vita lakan o 30 graders värme. Visumresa till Kuala Lumpur. Hemma på Lanta igen på lillejulafton som vi firade med Månssons hos Kenneth o Frida. Niklas vurpa på moppen med sårig tå som följd. Vår första thaikurs avklarad. En halvmeter hög plastgran som vi klädde så fint och långa sköna bad i hav och pool. Och nu tittar jag ut och ser att marken är vit. Barnen är ute och rullar sig i första snön och jag har inte hjärta att kalla in dem bara för att de ska sova. Det gäller att passa på för vem vet hur länge vi får behålla snön.

Vänner!

Mina nya vänner heter Monica, Rachel, Phoebe, Ross, Joey och Chandler. De är helt fantastiska! Den amerikanska serien Vänner måste vara världens bästa serie!

Rachel är en bortskämd, modeintresserad servitris som lämnar sin blivande man vid altaret och flyttar in hos barndomsvännen Monica. Blir sen tillsammans med paleontologen Ross som dumpats av sin första fru Carol eftersom hon träffar Susan... under tiden som hon väntar Ross barn. Ross gifter sig senare med Emily men säger fel namn vid vigseln. Under det bröllopet blir Ross syster Monica, kocken, och den ständigt skämtande Chandler tillsammans. Joey är den italienskättade såpoperaskådisen som är en riktig casanova. Äter alltid och är inte alltid snabbtänkt. Phoebe med sin svåra barndom och eländiga upplevelser ser ändå allting positivt och arbetar som massös. Spelar sina egna låtar på fiket Central Perk där vännerna oftast hänger. Det finns ju hur mycket som helst att berätta och man måste inte se alla avsnitten för att hänga med. Men de blir bättre ju mer man lär känna dem. Se den om du inte redan gjort det!!

Har köpt säsong 1 och den tog inte lång tid att plöja igenom. Har även lånat säsong 2, 3 och 4 av en arbetskamrat. Börjar snart på 4:an... Jag sitter här helt själv och skrattar högt. 10 säsonger finns det och när jag sett alla kommer jag nog att börja om från början igen.

Gör en liten undersökning nu här på bloggen. Rösta på den DU tycker mest om!!

Popeye

Mitt liv är så oerhört komplicerat just nu. Om det skulle stämma att man går starkare ur varje kris och prövning så borde jag snart vara en Karl-Alfred fullproppad med spenat...

Full aktivitet

Lite bättre humör idag...

Rivstartade dagen med att sätta igång diskmaskin och tvättmaskin. Sen skrev jag en hel massa julkort och barnen hjälpte mig med sina autografer och att sätta på klistermärke och frimärke. Det gick som en dans! Nästan soligt ute och vi knallade upp i byn till pappershandeln. Behövde fler julkort och fixade dessutom ännu en julklapp. Perfekt! Träffade på min kusin och hennes två barn och så bestämde vi att en fika på Centrum skulle sitta fint. Kaffe o en räkmacka (som Anton åt det mesta av...) slank ner och sen traskade vi hemåt igen. Ett halvgammalt bröd skänkte vi till ankorna vid dammen på baksidan av lägenheten. De var inte särskilt hungriga men barnen var nöjda ändå. Rosiga om kinderna satte vi sen igång en lussekattsdeg på jäsning.

När lussekatterna var klara åt vi några stycken direkt och resten åkte i frysen. Sen väntade nästa projekt. Uppsättning och inkoppling av tv + video på Wilmers rum. Hej hopp, fram med borrmaskin, pang in med mollypluggarna och där satt tv:n! Duktig jag. Sen tappade jag ett videoband i golvet. Ajöken med Shrek. Tog den nästbästa filmen - Stuart Little. Jaha, den åt videon upp. Wilmer önskar sig en ny video i julklapp... Hade i alla fall en tv-antenn och jag ställde in alla kanalerna - SÅNT klarar jag av. Nemas problemas! Skönt att ha något att göra och slippa TÄNKA så mycket.

Middagen är avklarad. Enkelt och bra. Kassler och ris. Gjorde en brun sås. Wilmer gnällde och sa att han ville ha svampsås utan bitar. Sa att den bruna såsen var svampsås utan bitar.... Han smakade och sa: "Jaaaaa, vad god den är!" Lättlurad.

Nu har det gått en halvtimme sen vi åt så som på en given signal är Anton hungrig igen... nu blir det risgrynsgröt och saftsoppa. Matkontot ökar med 500% varannan vecka!! Som de äter de där ungarna! Får väl se det som ett gott betyg på min matlagning!?!!?

En ocean av känslor

Hela mitt inre glöder av känslor för tillfället. Antingen är jag långt nere i träsket eller så svävar jag i det himmelsblå. Det finns liksom inget mellanting för mig ( manodepressiv är nog den närmaste diagnosen ). Varför kan jag inte hålla en jämn nivå på mina känslor? Det hade ju varit så mycket lättare! Humöret pendlar hej vilt och det kan vända flera gånger om dagen. Det finns så otroligt mycket som jag är förbannad på nu. Skulle vilja skrika och gala åt folk som gör mig illa. Såna som inte kan stå för vad de gör och säger. Såna som fullständigt skiter i hur andra har det. Såna som bara stjäl energi. Såna som... ja... de vet nog vem de är. Blääää!! Problemet med mig är att jag VILL skita i allt sånt men jag kan helt enkelt inte bara stänga av mina känslor. Jag blir så grymt besviken alldeles för ofta. För att jag vill tro gott om folk men hur ska jag kunna göra det när de ständigt bevisar motsatsen?!

Samtidigt skulle jag vilja krama alla som gör mig glad. Det finns en handfull människor som jag känner fullaste förtroende för och känner att jag kan berätta allt för. Som verkligen lyssnar när jag behöver prata och ger mig goda råd. Som genom att bara finnas där gör att jag orkar med mina ibland jobbiga vardagar. För det ska jag säga er att det är inte det lättaste att gå igenom en skilsmässa. Man blir varse om vem som är ens riktiga vänner. Och det är inte angenämt att plötsligt upptäcka att det man byggt upp under många år bara var en fasad. En yta som spricker och aldrig går att laga. Idag är en riktig nere-dag. Det puttrar, bubblar och fräser i magen av avsky, ilska, besvikelse, nederlag och ensamhet. En sån dag då jag mest tycker synd om mig själv. Antagligen är denna känsla ett minne blott när jag vaknar i morgon bitti. Inget jag kan göra något åt. Jag måste helt enkelt bara låta var sak ha sin tid. Det enda jag kan göra är att FÖRSÖKA hitta på saker att göra för att slippa känna efter. Därför har jag handlat idag så att jag och barnen kan baka lussekatter i helgen. Fy f-n vad saffran är dyrt i år!

Så till er som har vänner som skiljer sig vill jag bara ge ett gott råd - var precis som vanligt! Man måste inte låta bli att bjuda den ene på fest bara för att den andre ska dit. Låt dem själv avgöra om de vill gå på samma fest.....