Hela mitt inre glöder av känslor för tillfället. Antingen är jag långt nere i träsket eller så svävar jag i det himmelsblå. Det finns liksom inget mellanting för mig ( manodepressiv är nog den närmaste diagnosen ). Varför kan jag inte hålla en jämn nivå på mina känslor? Det hade ju varit så mycket lättare! Humöret pendlar hej vilt och det kan vända flera gånger om dagen. Det finns så otroligt mycket som jag är förbannad på nu. Skulle vilja skrika och gala åt folk som gör mig illa. Såna som inte kan stå för vad de gör och säger. Såna som fullständigt skiter i hur andra har det. Såna som bara stjäl energi. Såna som... ja... de vet nog vem de är. Blääää!! Problemet med mig är att jag VILL skita i allt sånt men jag kan helt enkelt inte bara stänga av mina känslor. Jag blir så grymt besviken alldeles för ofta. För att jag vill tro gott om folk men hur ska jag kunna göra det när de ständigt bevisar motsatsen?!
Samtidigt skulle jag vilja krama alla som gör mig glad. Det finns en handfull människor som jag känner fullaste förtroende för och känner att jag kan berätta allt för. Som verkligen lyssnar när jag behöver prata och ger mig goda råd. Som genom att bara finnas där gör att jag orkar med mina ibland jobbiga vardagar. För det ska jag säga er att det är inte det lättaste att gå igenom en skilsmässa. Man blir varse om vem som är ens riktiga vänner. Och det är inte angenämt att plötsligt upptäcka att det man byggt upp under många år bara var en fasad. En yta som spricker och aldrig går att laga. Idag är en riktig nere-dag. Det puttrar, bubblar och fräser i magen av avsky, ilska, besvikelse, nederlag och ensamhet. En sån dag då jag mest tycker synd om mig själv. Antagligen är denna känsla ett minne blott när jag vaknar i morgon bitti. Inget jag kan göra något åt. Jag måste helt enkelt bara låta var sak ha sin tid. Det enda jag kan göra är att FÖRSÖKA hitta på saker att göra för att slippa känna efter. Därför har jag handlat idag så att jag och barnen kan baka lussekatter i helgen. Fy f-n vad saffran är dyrt i år!
Så till er som har vänner som skiljer sig vill jag bara ge ett gott råd - var precis som vanligt! Man måste inte låta bli att bjuda den ene på fest bara för att den andre ska dit. Låt dem själv avgöra om de vill gå på samma fest.....
Så sant som det är sagt.
SvaraRaderaKram/Mamma
Vid varje kris märker man vilka ens vänner är. Så länge allt rullar på så finns folk där men så fort det blir lite grus i maskineriet så pyser vissa i väg direkt. Jag har försökt se det som att det är bra att jag fått veta vad vissa "vänner" går för, då slipper jag lägga ner tid och energi på att underhålla den vänskapen. Den tiden och energin lägger jag hellre på de vänner som stannat kvar och får tid över till nya vänner.
SvaraRaderaOch du, ingen kan vara på topphumör alltid.
Du vet iallafall var du har oss!!!!
SvaraRaderaMassor med kramar J.Kroon
Gumman, då! Ledsen jag blir är du är ledsen! Men jag förstår dina känslor. Att det går upp och ner... Men du ska se att det kommer att kännas bättre och bättre! Det är ju trots allt en stor omställning du/ni går igenom. Eller hur? Och det MÅSTE få ta tid att hitta egna rutiner och skapa sig ett eget liv! Hang in there! Du kommer att klara det! Passa på att vara ledsen när du är ledsen och var riktigt glad när du är glad! Det är helt OK! Med tiden kommer topparna och dalarna att jämnas ut till ett mer behagligt och plattare landskap! :-) Du vet att du kan ringa eller komma hit närhelst du känner för det! Puss o kram, snäckan!
SvaraRaderaLilla gumman då! Ja, jag tror nog jag kan förstå dig på sätt och vis.... Ett tag när jag mådde dåligt så fick även jag veta vem mina rikiga vänner är... så på sätt och vis kan jag bara säga att var glad över att verkligen få veta vem din RIKTIGA vänner är... kanske inte är det lättaste just nu men sen.... Säger som jenny sa, "Hang on there" det kommer bättre dagar!!
SvaraRaderaPuss & kram på dig