Motion

Äntligen har jag blivit frisk från alla krämpor jag haft den senaste tiden - bl.a denguefeber och förkylning med en ilsken hosta. Nåja, lite hosta har jag kvar men den dämpar jag med medicin nu. Och är man bara frisk så är det gymmet som gäller. Jag har varit intelligent nog och utmanat en arbetskamrat ( men ev. blir vi flera arbetskamrater... ). Så till våren ska vi springa Blodomloppet i Malmö. Amatörer som vi är så tar vi "bara" 5 km-rundan. Det är ju inte så långt egentligen men jag är som en elefant på löpbandet! Däremot tycker jag det är väldigt skönt att få gå/springa på löpband med hög musik i öronen. Man behöver inte tänka på någonting. Bara tömma hjärnan efter en dags arbete. Härligt! Sen kan man ju lika bra passa på att lyfta lite skrot när man ändå är på gymmet. Det är inte så mycket med mina armmuskler så de ska tränas lite de också.

I övrigt kan jag berätta att min timme på gymmet idag är det enda positiva som hänt på hela dagen. En riktigt värdelös och supertrist dag har det varit. Men nu lägger jag den bakom mig och hoppas på lite optimism när jag vaknar i morgon. Då är det ju FREDAG!

Tisdagsmat

Visst är det svårt och faktiskt ganska trist att planera vad man ska äta? Själva matlagningen är rätt ok tycker jag. Det är ju bara det där med att komma på VAD man ska äta. Särskilt svårt är det med vardagsmaten. Varannan vecka är jag ju själv och behöver inte tänka på att barnen måste tycka om det jag lagar. Det utökar ju valmöjligheterna avsevärt. Därför blev det spenat och fiskpinnar till lunch idag. Till middag smällde jag till med en Kasnock´n! Det känner ni inte till va? En kompakt maträtt som består av spätzle, smält ost och stekt lök. Helt vegetariskt alltså och den lägger sig som en klump i magen. Äter det ofta i Österrike där det serveras direkt ur en stekpanna och med en enkel salladsskål till. Nu blir det inte riktigt samma känsla här hemma som när man sitter i en liten hütte på en alpsluttning och med en stor fin Gösser bredvid... men smaken är det inget fel på här hemma. Enda nackdelen är att det blir VÄLDIGT kletigt i köket när man gör spätzle. Eller så har jag bara fel teknik :-)


Recept? Javisst! Lägger det ute till höger på bloggen. Smaklig spis!

Prisjämförelser

Får nästan ångest varje gång det är dags att handla. Om det så är mat eller kläder till barnen eller om man ska ut och festa... Fasiken vad dyrt allting är här! Jag har inte riktigt vant mig vid de svenska priserna utan tänker fortfarande lite thai. Där åt man en supergod och alldeles lagom stor lunch för 8 kr. En flaska vatten kostade 1 kr. Båttaxi över till Lanta Noi kostade 2 kr.

I förrgår besökte jag en nybyggd mataffär i Skurup och blev överlycklig när jag hittade en god frukt, rambutan, som jag åt massor i Thailand. Jag plockade ihop några stycken i en påse och betalade för dem och allt det andra i korgen. När jag kom tillbaka till jobbet och kollade kvittot höll jag på att smälla av! De kostade 129 kr/kilo!!!! I Thailand kostade de 7 kr/kilo PLUS att de är mycket saftigar och godare där. Köpstopp!

Vintern närmar sig och därmed också dags att uppdatera barnens vintergarderob. Själv får jag gå i gamla paltor i år. So what? Stövlar/kängor och rejäla jackor ska inhandlas snarast. Suck. Varför ska de växa så mycket varje år?

Ut och festa gör man ju knappt längre. Att ta sig in till Malmö är ju inga problem. Värre är det när man ska hem... då är det taxi som gäller och det är ju billigt?!?! En gång tog vi taxi hem från Blentarp. 500 kr och då skämdes taxichaffisen när vi kom till Slimminge så han stängde av taxametern då...

Nä tacka vet jag Thailand i just jämförelsen av priser. Där behöver man ju heller inga vinterjackor :-)

När jag blir stor...

För många år sen hade jag vitt skilda drömmar om vad jag ville bli när jag blev stor. En vecka var det flygvärdinna, en annan vecka veterinär och en tredje vecka stod stridspilot överst på önskelistan. Yrke man kan "ta på". Något konkret och specifikt. Nu sitter man här 36 år gammal och är ingenting. En kontorsnisse som vänder papper hela dagarna. Jippi. I många år har jag trivts bra med det och lagt ner kraft och energi på det, men på sista tiden har det liksom mest känts dött att gå till jobbet. Allt man gör där känns meningslöst. Det är svårt att få nya arbetsuppgifter som man kan växa med eftersom ingen släpper vidare sina arbetsuppgifter. Själv är bäste dräng... Det gnälls hit och dit om att det "pratas" för mycket. Man får alltså inte längre vara social. Det som kallas frihet under ansvar har bara sopats under mattan och gör att det faktiskt inte längre är kul att gå till jobbet. Så mina tankar går nu tillbaka till tonåren där man stod och skulle bestämma sig för vilken väg man skulle gå. Should I stay or should I go? Man kanske skulle skola om sig? Det kan väl inte vara för sent? Jag har ju trots allt 30 år kvar att jobba, om jag har hälsan i behåll förstås. Men vad vill jag bli?

En liten dröm som jag har är att få jobba på ett sjukhus. Alla kontakter jag någonsin haft med ett sjukhus har varit positiva. Det ser så mysigt ut att få gå omkring i en vit rock och inneskor i långa och rena och vitmålade korridorer. Jag älskar att se på tv när det opereras! Det är ju riktigt fascinerande att se hur kroppen kan behandlas. Jag har aldrig någonsin jobbat eller ens praktiserat inom vården och kanske är det en falsk illusion jag byggt upp. Det är väl också därför jag tvekar. För OM jag skulle skola om mig och sen märker att det inte alls är något för mig - vad gör jag då? Jag är väl lite för feg för det antar jag och det lär nog stanna vid en dröm. Dessutom krävs det en del att sätta sig i skolbänken igen - både mod, kraft och ekonomi. Just nu har jag inget av det.

Nu är det klippt!

Igår blev barnen klippta. Anton ville bara toppa lite, för sist han klippte av mycket så skrattade alla barnen i klassen åt honom... Wilmer var lite modigare och ville ha kort hår. Jag tyckte väl inte att allt håret skulle bort så jag bad om lite längd men ändå kort. Kan inte vara lätt att vara frisör och få en sån förklaring?!? Jag tycker att det blev riktigt bra jag! Wilmer är inte av samma uppfattning och tycker han är skiiiiitful och det var inte så han ville ha det. Det var för kort runt öronen. Tur att det växer ut igen. Min lille 7-åring ser några år äldre ut nu! Hoppas han har en bra dag i skolan - armarna hängde låååångt ner mot marken i morse och pratet gick i moll när jag lämnade honom i morse för han hade fått för sig att alla skulle skratta åt honom idag. Ska jag vara ärlig så tror jag att mössan sitter på huvudet hela dagen.

Hemtrevnad

För er som inte vet så har jag flyttat till en bostadsrätt ( en fyra på 100 kvm ) i Skurup. Barnen har jag varannan vecka och det verkar faktiskt funka bra. De har aldrig varit så kramiga och goa som nu och verkar uppskatta all tid de får med mig. Dessutom är jag själv mycket piggare och gladare och orkar betydligt mer (förutom att jag just nu håller på att hosta ihjäl mig...).

Det finns en hel del att göra i lägenheten men jag lade allt krut på vardagsrummet först. Parketten slipades och jag målade taket, målade 3 väggar och fick hjälp av kompisar att sätta upp en tapet. Eller... ja hjälp... de gjorde allt. Det såg svårt ut med mönsterpassning så jag brydde mig inte ens om att försöka. Jag överlåter det till dem som är bra på det.

I helgen slet jag med att måla Antons rum. Jag har beställt en fotovägg till honom och de andra 3 väggarna skulle få färg på sig. Inte lätt att välja nåt som passar. Därför blev det en ljusgrön, Åhus Pärontoppsfärg som såg snygg ut. När jag målat allt kändes det som jag var på restaurang Macu Oriental.... nästan mintgrönt. Målade några mörkgröna vågräta linjer på ena väggen och sen höll jag tummarna för att Anton skulle gilla det. Det gjorde han! Nu är det bara fotoväggen som ska upp och sen måste det bli ett "litet" besök på IKEA. Det nya varuhuset öppnar idag i Malmö men jag tänker INTE köra dit denna veckan. Är säkert packat med folk där...

Alla andra större projekt får vänta, såsom måla uterummet, till våren. Nu vill jag ha lite lugn och ro. Lite pyntande blir det nog och snart är det jul! Måste bunkra värmeljus. Myspys.

Fortsättning kom!

Efter åtskilliga påtryckningar från diverse håll har jag nu beslutat mig för, och kämpat mig till, en ny blogg. Jepp, det stämmer. Vad den ska handla om får vi väl se - det händer en del saker i mitt liv och i mitt huvud i dessa tider och kanske blir det ett sätt för mig att bearbeta detta. Ska försöka vara lite spontan och impulsiv (vilket jag kan vara även till vardags) så ibland kan det säkert låta som om jag är fullständigt från vettet. Men oftast tror jag nog att jag är en alldeles normal och lagom mycket svensk. Så lägg till mig i morgonens slinga på internet så ska jag göra mitt bästa för att uppdatera så ofta som det bara är möjligt!

Kram på er!