Tiden rusar

Jag förstår inte vart tiden tar vägen! Nu har hela april också försvunnit. En turbulent månad med tanke på både väder & vind och humör. Men det är ju så april brukar vara och nu hoppas jag på lite stabilitet. Lugn och ro i kropp o själ.

Precis som förra månaden finns det massor att göra på jobb och jisses vad roligt det är att gå till jobbet nuförtiden och veta att jag kan sysselsätta mig hela dagen och slippa rulla tummarna. Då trivs jag som bäst! Har dessutom fått chansen att berätta för chefen att jag vill ha fler utmaningar att sätta tänderna i - hoppas de får ändan ur vagnen och ger mig det också!

Kvällstid varvar jag ner med wii-spel. Just nu är jag inne i Super Mario-träsket och kan knappt slita mig så klockan kan bli både elva och tolv på natten innan jag kommer i säng. Ni som känner mig vet att jag normalt sett sovit några timmar då. Ingen kvällsmänniska nä. Faktiskt inte heller morgonmänniska. Har börjat med den dåliga vanan att snooza på morgnarna men inte fasiken är man piggare när klockan ringer för tredje gången. Så egentligen är det lika bra att stiga upp direkt... fast det ÄR ju så skönt att ligga och dra sig.

Hade en supermysig "dejt" i veckan också. En tiopoängare hälsade på och riktigt trevligt var det. Fick mig på så gott humör så jag har gått med ett leende på läpparna ett par dagar nu. Känns som om det håller i sig ett tag till och det är ju skönt. Behövs verkligen en ljusglimt i mitt liv nu.

Ikväll hade jag räknat med ett lugnt valborgsfirande hemma, inga vänner som hört av sig nä. Bortglömd förmodligen. Jag är väl en sån som trillar mellan stolarna? Men som tur är blev jag bortbjuden på kålpudding hos pappa o Gunnel och det är ju en av mina absoluta favoriträtter! MUMS! Ska äta som en häst!

I morgon återupptar jag löpträningen med Ulrika eftersom hennes knä nu är bättre. Eller ja, löpning, imorgon mjukstartar vi genom att promenera i rask takt så hon inte kraschar knäet igen. Vore ju synd.

Trevlig Valborg på er allihopa!

Utvecklingssamtal

Idag var det utvecklingssamtal för Wilmer. Hans fröken Ann överöste honom med beröm och berättade så duktig han är i skolan och hur mycket han utvecklats det senaste halvåret. Förra hösten var han blyg och osäker. Till viss del är han fortfarande det men det blir bättre och bättre. Han har väldigt höga krav på sig själv, min lille påg! De senaste veckorna har han blivit lästokig. Han ska eg läsa 10 min 3 ggr i veckan här hemma men nuförtiden läser han en bok (60-80 sidor) per kväll! Vi hinner inte mer än hem förrän han sitter i soffan och läser. Och varje gång han kommer hem från skolan har han ett litet flin på läpparna och det dröjer inte länge förrän han berättar att fröken gett honom massor av beröm. Det kunde man inte tro för ett halvår sen för då fick man tvinga honom att göra läxan! Han kallas sig för läsmästare nu. Wilmer och hans kompis läste t.o.m. en bok på rasten idag... Bara att fortsätta uppmuntra honom nu. Hans mål är att hinna läsa båda textraderna på tv:n och det tycker jag är ett bra mål!

Tandläkarbesök

I morse hade Wilmer en tid hos tandsköterskan för en vanlig kontroll. För en vecka sen hade han ordentlig tandvärk så det passade ju bra med ett besök. Vid röntgen upptäcktes att en tidigare lagning inte hade blivit så bra och att det fortfarande var hål i tanden (och dessutom inflammation). Så jag fick beskedet att de skulle ringa så fort de fick en ledig tid för att han skulle slippa ha ont. Körde till jobbet och hann precis starta min dator så ringde Folktandvården. Ny tid 10.40. Jobba i 2 timmar och sen iväg till skolan och hämta Wilmer igen. Tur man har lite flex att plocka av... En manlig tandläkare tog väl hand om honom - helt underbar var han mot min lille Wille. Efter ganska många bedövningar (han fick tydligen lika mycket som en vuxen karl!) och åtskilliga tårar fick tången jobba ordentligt. T.o.m. jag som stod bredvid kände mig rätt blek och menlös när han vrickade och drog så det knakade. Och ja ni ser ju på bilden så tomt det blev i munnen. Jag lät Wilmer stanna på mitt jobb några timmar tills det slutat blöda i munnen och sen fick Anton och Wilmer gå hem själv från fritids. Stolta som tuppar båda två! Jag känner mig också lite stolt, både för Wilmers skull och för att jag själv höll mig på benen när jag såg bedövningssprutan...

Vilket liv!

Det finns en rolig sida på nätet där man kan hitta Sveriges alla människor och deras födelsedagar, adresser m.m. Igår gjorde jag en sökning för skojs skull på min gata/mitt område. Jag fick en träff på 57 namn, de flesta lite äldre än mig... 40 personer är över 70 år. Den äldsta är 96 år. Åldersmässigt kommer jag på nummer 54 och det finns 3 personer som är yngre än mig. Inte undra på att här är lugnt o skönt. De flesta kan väl inte ens ta sig ur lägenheten själv?! Igår kväll efter åtta fick jag nog många att hoppa till. Jag hade ordnat så att en man med en liten grävskopa kom hit för att dra upp 2 stora rötter i min rabatt. Ja jäklar vilken åbäke han kom körande med! Den brummade och sprätte och hoppade fram som världens ångvält. En efter en gick mina grannar ut på sina terrasser för att se om det var världen som skulle gå under eller om det var krig på gång. Jag såg ansikten dyka upp i de flestas köksfönster och de var såååå intresserade av dagens händelse. Haha ja jag skrattade också ordentligt åt det. Grävningen var snabbt fixad och nu blir det en sväng till tippen med rötterna och sen kan jag göra fint i min lilla rabatt. Men jag kommer nog inte upp i mina kära pensionärgrannars klass - de har ju både tid och ork att sköta om sina växter. Jag ska dock göra mitt bästa!

Dagens citat!

Wilmer: Mamma, jag är huuuungrig!!!

Mamma lagar mat och serverar.

Wilmer hänger över bordet och säger: Men ååååååå jag ville inte ha varm mat!!!

Mamma: Nääähäää??? Vad ville du ha då?? Sallad?

Wilmer: Nääää.... pizza.....

Löparrundor!

Nu är min och Ulrikas löparträning igång. Har fått ett träningsprogram som vi nu ska följa i 4 veckor för att kunna springa Blodomloppet senare i vår. Vad härligt det är! Varje vecka bjuder på 3 olika pass med lite olika intervaller och det är så otroligt skönt. Fint väder har vi också lyckats tajma in och det gör ju bara saken roligare. Egentligen är jag ingen person som springer. Anser inte att jag har teknik och uthållighet och tillräckligt med vilja för att kunna springa långt. Men nu gäller det "bara" 5 km och det skulle väl va själve fan om man inte klarade det! Tur vi är två som kan peppa varandra. Annars hade jag aldrig kommit ut på mina rundor...

Samtidigt som man springer får man tid att tänka efter och jag kan ju säga att det är massor som rör sig i mitt huvud nu. Allt bara snurrar och har gjort så sedan jag flyttade till eget boende i september. Det finns hur mycket som helst som bara flyter runt i hjärnan och inte riktigt vill hamna i ett fack där det känns behagligt att ha det. Så mycket oavslutade saker och en del ilska och lite glädje som jag har svårt att hantera. Det är dags att sortera vad jag vill ha kvar där och vad jag vill lägga till handlingarna. Men hur fasiken ska man veta vad som är rätt? Jaja det mesta löser sig tydligen av sig själv men det finns ändå lite att jobba med. Så jag får se min träning som terapi :-)