Om små och stora förändringar och om små och stora beslut
tisdag 8 december 2009
Popeye
Mitt liv är så oerhört komplicerat just nu. Om det skulle stämma att man går starkare ur varje kris och prövning så borde jag snart vara en Karl-Alfred fullproppad med spenat...
Vännen, du skall se att allt löser sig till slut och då blir allt bra mycket bättre! Och jag tror det ligger mycket i det du skriver, att man blir starkare... och man blir bra mycket klokare!!
Då är det snart bara ankaret på armen som saknas! ;-) Låt det som gör ont göra ont ett tag. Det är smärtsamt, men stärkande. Jaga inte bort det. Fundera och tänk igenom vad det nu än kan vara som plågar dig. Till slut kommer du att se på det med en helt annan inställning. Mer avslappnad. Jag tror på dig, Maria. Men DU måste oxå tro på dig! Var ärlig mot dig själv om dina känslor och tankar. OH, nu drunknar jag snart, så djupt det blev! :-) Du KOMMER att klara det! Och du KOMMER att bli en Karl-Alfred! Fast du kan ju skippa pipan... ;-) Puss o kram!!
Blanda samman 6,5 dl vetemjöl, 4 ägg, 1 tsk salt och 1-1,5 dl vatten till en jämn deg. Låt vila kallt i 10 min.
Koka upp rikligt med lättsaltat vatten. Pressa degen genom en sk spätzlehållare eller bred ut degen tunt på en skärbräda. Skär små bitar av degen direkt ner i det kokande vattnet. Koka tills spätzlen flyter upp till ytan.
Ta upp spätzlen med en hålslev och låt den rinna av. Lägg i en lättsmord ugnssäker form.
Grovriv 200 g emmenthalerost och varva den med spätzlen. Sätt in blandningen i ugnen i 125 grader tills osten smält.
Skala och skär 3 lökar i tunna ringar. Stek löken gyllenbrun i margarin. Fördela löken över spätzlen och servera genast tillsammans med lite salladsblad och gurka i en lätt vinägrett.
Vännen, du skall se att allt löser sig till slut och då blir allt bra mycket bättre! Och jag tror det ligger mycket i det du skriver, att man blir starkare... och man blir bra mycket klokare!!
SvaraRaderaPuss & kram på dig och kämpa på!!
Då är det snart bara ankaret på armen som saknas! ;-)
SvaraRaderaLåt det som gör ont göra ont ett tag. Det är smärtsamt, men stärkande. Jaga inte bort det. Fundera och tänk igenom vad det nu än kan vara som plågar dig. Till slut kommer du att se på det med en helt annan inställning. Mer avslappnad. Jag tror på dig, Maria. Men DU måste oxå tro på dig! Var ärlig mot dig själv om dina känslor och tankar. OH, nu drunknar jag snart, så djupt det blev! :-)
Du KOMMER att klara det! Och du KOMMER att bli en Karl-Alfred! Fast du kan ju skippa pipan... ;-)
Puss o kram!!