Ska jag eller ska jag inte?

Jag får väl sälla mig till dem som måste prata svininfluensa. Jag är så TRÖTT på att höra detta eviga tjatande för jag tillhör dem som rycker på axlarna åt alla influensor som härjar varje år. Alla andra sjukdomar också för den delen. Blir man sjuk så blir man sjuk anser jag. Risken att dö är ju ändå rätt liten... Just i år måste jag välja: Spruta eller inte spruta? Varför måste jag välja?? Tycker inte alls om att ta sådana beslut. Men eftersom jag inte är "rädd" för att bli sjuk så har jag sagt nej till vaccinet hela tiden. Fram tills jag fick papper hem i postlådan förra veckan. Barnen blev erbjudna vaccination i skolan för länge sedan och när vi fick papper om det var det ingen som visste något om biverkningarna. Då kändes det mer skrämmande med en spruta än själva svininfluensan. Men nu vet jag inte längre. Jag är riktigt kluven. Chansen för barnen att vaccineras är förbi ( nåja det kanske skulle gå att ordna om man ville ) men nu måste JAG bestämma mig. Det skulle ju vara lite av dubbelmoral om jag tar sprutan men inte barnen... Usch! Varför kan man inte bli tvingad i stället? Och med mitt just nu urkassa immunförsvar skulle säkert en vaccination slå knock-out på mig. Det skulle jag inte orka med... Men samtidigt är det ju faktiskt inte bara för min egen skull utan lika mycket för andras skull. Jag är ju inte den som stannar hemma för minsta lilla snörvel ( för då skulle jag ha varit hemma i 8 veckor nu... ) och man kan ju hinna smitta hur många som helst under tiden. Kvittar nog hur man gör - det kan bli fel vilket som. Känner jag mig själv rätt så kommer denna veckan att gå utan att jag tar tag i saken och sen slipper jag tänka mer på det. Får hoppas att jag redan fått min beskärda del av sjukor denna hösten!

Ont ont ont

Oj vad fort denna veckan gick då. Snart fredag och inget bloggande sen i söndags. Det har varit mycket aktivitet varenda kväll och det är så skönt! Måndagkväll kom jag hem sent från jobbet. En kollega var sjuk och pga månadsbokslut så hoppade jag in och gjorde en del av hennes jobb. Därför hann jag inte riktigt med mitt eget. Stannade gärna kvar och gjorde färdigt det jag skulle. Tänk att bara lite MER jobb gör att jag trivs jättebra!! Har länge trott att det är jobbet jag är trött på när det egentligen är avsaknaden av jobb jag tycker är skit. Önskar bara att jag kunde få fler arbetsuppgifter. Inte bara när andra är sjuka.

I tisdags var det träning på schemat och jag tog nog i LITE för mycket för det var ju en hemsk träningsvärk jag fick! Att jag sen slarvade med stretchingen gör ju inte saken bättre. Den är så viktig ju. Ajabaja. Skärpning! Jenny o jag beställde vars en sallad som vi mumsade i oss här hemma hos mig. Lite te och en massa prat. Vi får ju inte vara sociala på Skanem så då får man ses på kvällarna i stället. En trevlig kväll.

Igår hade jag 4 tjejer på besök för att planera in en vårfest. Det brukar ju bli en fest varje år och så ska det bli även 2010. Nu ska det bokas lokal, fixas musik och mat, ordna buss, inbjudningar och snapsvisor med mera! Oh lalala vad kul och vad bra att vi är många om det. Jag bjöd på min favoritthairätt kyckling med cashewnötter och en nybakad kaka. Så kul att träffa alla härliga tjejer!

Efter dagens arbete stack vi, Jenny o jag, direkt till gymmet igen. Kan berätta att nu har jag ONT i kroppen. Måste investera i ett par ordentliga skor. Får så ont i fötterna och knäna. Det är så illa att jag fick slänga i mig en värktablett och har sedan kl 19 bara legat på soffan och degat. Fysiskt helt slut! Så nu säger jag godnatt. GODNATT!

Idol 2009

Nu måste jag bara diskutera lite om Idol! Såg inte så mycket av programmet i början av säsongen. Någon enstaka audition med en massa typer som trodde de kunde sjunga... Nu är jag helt såld. Programmet blir ju bara bättre och bättre! I fredags fick jag ordentlig gåshud av Eriks framträdande trots att det är en låt jag aldrig gillat. Han är ju en gudagåva röstmässigt. Blir bara bättre och bättre och just nu hoppas jag att han vinner hela skiten! Heja heja!

Äntligen åkte Rabih ut - fattar inte hur han klarat sig så länge. Kanske många småtjejer som tycker han är snygg? Inte vet jag men sjunga kan han inte! Mariette är väl duktig men kan redan allt verkar det som. Hon klarar sig på egen hand tror jag. Tove: Sockersöt 16-åring som ger mig rysningar i kroppen när hon klämmer i ordentligt i låtarna. Mysiga rysningar!

Reza har också en speciell och härlig röst men gör konstiga låtval tycker jag. Härligt röda "lappar", haha.

Calle blir jag inte riktigt klok på. Hmm... han har ju en grym röst men jag ser inte honom som någon med star quality.

Och så till sist - Eddie. Du är välkommen hem till mig precis när du vill! Utseendemässigt min drömkille!!! Bara smälter... suck... får nog slänga in en röst till honom nästa fredag så han får stanna kvar någon vecka till bara för att jag ska ha något att titta på. För det känns som om han hänger i riskzonen nu när Rabih åkt ut. Tyvärr är det nog hans tur om han inte får till ett kanonnummer.

Vad tycker ni???

Tjillevippen

Julbak i november!

Igår tjuvstartade vi julen. Det blev minsann pepparkaksbak på Enskiftesgatan! Råkade nämligen springa förbi kyldisken på ICA häromdagen och där låg ju pepparkaksdegen färdig och kallade på mig. Dessutom var båda barnen sjuka igår - Anton hostade rejält och Wilmer hade ganska hög feber som jag dämpade med lite piller. Så mellan febertopparna kavlade de deg och stansade ut roliga figurer. Kanske inte julmotiv direkt - dinosaurier, händer, fötter, motorcyklar och hajar - men några gummor, gubbar och grisar blev det. Och degen är ju sååå god så det blev inte jättemånga färdiga kakor men det kvittar ju. Mest lite tidsfördriv. Jag blev riktigt sugen på att få pynta med ljusstakar och tomtar men jag får väl tåla mig några veckor till. Jag älskar julen och skyndar mig att pynta och låter det stå kvar så länge som möjligt.

Mitt stora dilemma i år blir var jag ska ställa julgranen!?!

Och så går det upp och så går det ner

Svängiga dagar var det här. Har, som ni säkert vet, haft lite tråkigt på mitt jobb ett tag. För lite att göra. Understimulerad som det så fint heter. Jag måste ha mycket att göra för att fungera. Det betyder inte att jag stressar utan jag kallar det för att ha många järn i elden. Många bollar i luften. Eller vad man nu vill kalla det. Mestadels handlar det om positiva bollar - inte alltid dock. När alla dessa bollar hamnar på rätt plats så ger det mig en härligt upplyftande känsla av att kunna prestera. Att klara av något. Att känna sig betydelsefull. Inte bara glida runt och vara "ingen". Jag vill vara "någon". Någon som folk minns. Någon som folk uppskattar för den man är. Någon som vill hinna uppleva så mycket innan det är för sent. Sån är jag. Få lite bekräftelse och ett uppmuntrande "f-n vad du gjorde det bra" eller "klart du ska våga" eller "du gör helt rätt" och framförallt "tack för hjälpen". Såna enkla meningar att säga men ändå så svårt i detta samhälle. Har nu haft 2 fullmatade dagar med sådana uttryck sagda till MIG. Lilla MIG. Och dessutom på jobbet! Hallelujamoments! Så trots en envis hosta, en hostig son och en febrig son så sitter jag nu här hemma och ler och gläds åt livet och alla dess utmaningar. Natti natti på er allihopa! Njut av livet och slösa inte bort tiden med att grubbla på en massa. Positive thinking!

Stress och dötid

I måååånga månader har jag haft det oroväckande lugnt på jobbet. Rullar tummarna ett antal gånger om dagen, trots att jag den senaste veckan fått lite nya arbetsuppgifter. Tiden blir sååå låååång när man tittar på klockan hela tiden. Sitter och räknar minuterna tills klockan slår halv fem. Måndag till fredag. Har minus på flexen sedan 1,5 år tillbaka. Finns ju ingen chans att jobba upp den på plus. Det går ju inte att bara sitta av tiden där!

Men så idag hände det otroliga - jag fick stressa!! Hade nästan glömt hur det kändes. Så här i efterhand när adrenalinet lagt sig lite så känner jag mig nöjd och tillfreds för idag har jag UTRÄTTAT något på jobbet. Något VIKTIGT t.o.m. Intalar jag mig åtminstone. En halvtimme innan hemgång fick jag göra en akutbeställning till en kund som haft ett litet uheld på sin arbetsplats. Ringde leverantören och åtskilliga samtal till Posten och taxifirmor och Ulrika fick ta några samtal. Allt för att dessa artiklar skulle finnas i Motala i morgon kl. 9.00. Vår kontakt hos leverantören fick därför också jobba övertid (kanske inte jättepoppis men jag är ofantligt tacksam för detta!). Hej, vad brått det blev med allt. Och tiden rann iväg fortare än kvickt. 45 minuter efter att jag skulle hämtat barnen fick jag ringa fritids och be dem skicka iväg ungarna till mitt jobb. Dålig mamma. Bra Skanemanställd. I morgon blir det spännande att se om dessa artiklar dyker upp i tid. Och på rätt ställe. Kanske blir det ett riktigt antiklimax? Just nu njuter jag i alla fall av att jag och Ulrika "nog" fixade detta medan alla andra satt hemma och pustade ut efter sina 8,5 timme på jobbet. Intjänad flex +1 timme............ men fortfarande minus.

Ännu en helg borta.

Vad det är härligt med helg! De är alldeles för korta bara. Hela veckan har jag bara slappat här hemma. Inga barn. Inget syskonbråk. Lugnt och skönt. Vissa kvällar alldeles för lugnt för mig. Har haft lite myror i benen måste jag erkänna.

I onsdags kom min kompis Camilla och hälsade på. Hon bor med sin familj uppe vid Vänern och det blir tyvärr inte så ofta vi träffas. Men ändå är det så lätt att prata med henne och det känns som om det var igår vi pratade. Beställde hem mat och snackade skit hela kvällen. Bara hon och jag. Härligt!

I fredags stämplade jag ut lite tidigare än vanligt och gjorde en massa ärenden och hann även med ett besök hos frissan. Det blev inte som jag tänkt mig men det växer ju ut igen. Inget att hänga läpp över. Värre saker har hänt. NOT!

Lördagen tillbringade jag med goa mamma på Entré i Malmö. Mycket shopping blev det, en god lunch och en stor latte innan hemfärd. Lite julklappar köptes och jag hittade mycket att lägga till på min önskelista. Lagerhaus är absolut en favoritaffär och presentkort där vore inte fel. Jag unnade mig själv bl.a en parfym från Dolce & Gabbana - 649 kr. Så mycket har jag aldrig gett för en parfym förr och kommer aldrig mer att köpa en så dyr parfym. Men gott luktar den! Nu varar den väl i 5-6 år...

När vi kom till Esprit fick jag tvinga mig själv att titta bort för då hade jag redan spräckt min månadsbudget och där brukar jag alltid hitta något jag vill ha.

Igår hängde jag på Ulrika o Ingvar på 70-talsfest i parken i Skurup. Mycket god mat var det och två liveband spelade. Inte min favoritmusik kanske men helt ok. En trevlig kväll som blev en sen natt/tidig morgon och idag är jag inte den piggaste varelsen på jorden, men har ändå varit social på ett tupperwareparty hos min moster i Skivarp. Nu har jag barnen igen i en vecka och det blir mys varenda dag för förra veckan saknade jag dem otroligt mycket. Tror att det var för att jag inte gjorde så mycket om kvällarna och hade tid att tänka efter. Får nog hitta någon hobby som skingrar tankarna. Skulle tro att mina pärlboxar åker fram nästa vecka när jag lämnat barnen igen. Så om någon vill göra lite smycke så är ni välkomna hem på lite hobbyverksamhet, kaffedrickande och socialt umgänge. Min dörr står öppen!

Kram på er allihopa!