Helsingfors

Nu kan ni tro att jag fått vara med om nåt roligt! Fredag till söndag har jag tillbringat tillsammans med en massa mc-knuttar. Och jag har haft helt fantastiskt galet kul hela helgen. Jag har gått och smålett hela dagen och är såååå nöjd.

Det var en tjejkompis som i höstas frågade om jag ville följa med på en båttur Stockholm - Helsingfors med Silja Line. Tydligen var hela båten abonnerad av en motorcykelklubb och Cilla kör ju motorcykel. Så vi blev 4 tjejer som åkte X2000 till Sthlm tidigt i fredags morse. Vi skrattade i princip HELA vägen upp. Helt tokigt var det! Väl framme möttes vi upp på Centralen av en stockholmstjej och hon lärde oss åka tunnelbana. Eftersom vi hade lite tid att slå ihjäl hamnade vi på Götgatan på Söder och åt en sen lunch/tidig middag på Patricks. Sen tunnelbana igen till Värtahamnen och där var kön lång i avgångshallen. Jag måste säga att alla mina förutfattade meningar om knuttar infriades där. Jag har nog aldrig sett så många skinnvästar, hästsvansar, sotade ögon och färgat hår på samma ställe samtidigt!! Jag började bli lite orolig för jag kände mig inte riktigt hemma där. Just då. Vi kom på båten, fräschade till oss och sen blev det fest till långt in på natten. Och jag måste säga att där och då ändrade jag uppfattning om knuttar. Vilka otroligt härliga människor det finns! Öppna, pratiga, glada och tokiga människor. Jag har aldrig varit med om något liknande. Svårt att förklara men jag är inte van vid att folk runt omkring mig är såna. Jag blev lite avvaktande i början och var rädd för att folk skulle börja stöta på en men märkte ganska snart att de bara var glada och ville prata. Kände inte en enda gång att någon blev för påträngande. Här i Skurup känns det som att så fort man pratar med en kille eller skrattar och har kul så måste det ligga lite känslor bakom. ICKE! Varför kan man inte bara få ha kul och lära känna nya människor utan att folk ska tro att man vill nåt mer? Typiskt Skurup. Resten av Sverige verkar ha fattat det där... Så säga vad man vill om skinnvästar och knuttar men humor har de och sociala och trevliga är de! Är så nöjd att jag hängde med på detta och hoppas att jag får följa med på fler mc-träffar. Det blev ju en del inbjudningar till sommarens träffar.

Tåget hem blev försenat och vi blev avsläppta i Lund för vidare transport med buss till Malmö. Där fick vi vänta på tåget mot Ystad så vi kom inte hem förrän vid 19-tiden. Trött som ett åldersdomshem och sängen gungade så mycket när jag lade mig att jag fick ta en sjösjukepilla till. Om det beror på båten, tåget eller på den goda Minttun vet jag inte, men pillan hjälpte i alla fall.

TACK alla fantastiska människor jag fått äran att lära känna! Och tack Cilla för att du drog med mig på detta äventyr! Du är underbar!