Hur gick det sen?

För ett år sen hade jag några s.k. nyårslöfte uppradade på Thailandsbloggen. Fast egentligen var det inte löften utan kanske mer saker som jag skulle försöka bibehålla efter flytten hem till Sverige. Nu, ett år senare, kan man ju undra hur det gick. Hur pass påverkad blir man av omgivningen där man befinner sig? Klarar man av att bli en annan människa än den man är? Har man kraft och mod att stå emot allt tryck från människor runt omkring en? Svar: Nej! Jag måste erkänna att det har inte gått så bra som jag hoppades på och skyller ALLT på det sociala spelet... Några önskningar var dessa:

* Sluta stressa: Går ganska bra men inte alltid. På jobb stressar jag inte (absolut inte) eftersom där är så lite att göra så det går inte att stressa. Hemma? Varannan vecka är det lite annat tempo - väcka barn och få frukost i dem, lämna o hämta på skolan, läsa läxor, laga middag som helst ska vara färdig igår... m.m. Däremot tar jag det extra lugnt den veckan jag inte har barnen så det jämnar ju ut sig. Plus minus noll.

* Att inte hela tiden försöka överträffa sig själv utan vara nöjd med det man har: Jag är nöjd med det jag har och jag kan absolut stå ut med tanken att beställa hem en pizza eller ha knytkalas när jag får gäster. Slipper gärna stå med en trerättersmeny en hel eftermiddag!

* Ha en tv-fri kväll i veckan och hellre spela spel med barnen: Inga som helst problem. Tv:n är igång max 3 kvällar i veckan i detta hushållet. Av dessa 3 kvällar är den igång max 2 tim/kväll. Av dessa 2 timmarna har jag MTV igång som bakgrundsmusik 1 tim och 55 min. Resterande 5 min ägnar jag åt att bläddra runt bland åtskilliga kanaler för att konstatera att det inte finns ett skit att glo på. Spelar hellre spel med barnen när de är här. Enda nackdelen som jag märkt med att inte titta på tv, är att jag har ingen som helst aning om vad som händer i världen. Hänger inte riktigt med vad alla pratar om på luncherna nuförtiden... nåt med Haiti nu senast, eller?!?

* Laga mat gemensamt: ICKE! Maten ska helst vara klar när vi stiger över tröskeln annars klöser barnen ögonen ur varandra, sparkar varandra på smalbenet och drar av stora hårtussar för de är ju så HUNGRIGA!!! Fort måste det gå. Makaroner o korv. Heja heja!

* Inte hetsa upp sig i onödan: Sket sig så det skriker om det. Vilka människor det finns! Alla samlade på ett ställe också. Inga kommentarer.

Alltså - hur mycket jag än försöker så GÅR det inte att va lugn och harmonisk alltid. Men man kan ju alltid försöka och jag tror banne mig att jag ska göra ett nytt försök igen. Måste bara påminna mig själv om det varenda morgon... Nöta in det på något sätt...